klockan är 05. alla andra har redan somnat. jag sträcker mig mot gardinen för att kolla om det blivit ljust. går upp, hämtar ett glas vatten. jag trodde den här lyckan hade etsat sig fast och liksom omfamnat mig, jag trodde verkligen det. men det kanske blev för mycket till slut.

igår natt låg jag i sängen, kunde inte sova och googlade på hur jag skulle få bort klumparna i kroppen. höll handen mot magen och andades samtidigt som jag räknade: ett (andas in djupt) två (andas ut lugnt) tre (andas in djupt) etc etc. kom igen då, kom igen!!! jag var ju helt bortom mig glad nyss, jag trodde det var därför jag inte kunde sova. och precis då, rinner ett gråttäcke om kinderna, andetagen blir tyngre svårare snabbare hårdare. hjärtat slår så jävla snabbt. magen gör så jävla ont.

en halvtimme. en halvtimme låg jag grät och höll för med täcket i sängen så jag inte skulle väcka någon i morgonen. sedan gick jag upp. drog ut byrålådorna, drog ut kartongen med allt han gett mig, tog fram alla brev, läste och tröstade mig själv.

det gick över.

allt som gjorde ont gick över.

satte på en film om ett lesbiskt par. grät när huvudrollerna grät. somnade någon gång, när filmen tagit slut, jag stängt ner datorn och läst alla koranverser tyst för mig själv, dom pappa en gång läste för mig när jag var liten och inte kunde somna.

ny dag.

solen lyser.

ångesten någonstans längre bort

och inatt känns det bättre

lättare.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

<3

Bloggarkiv