hej!


det känns som jag har så mycket berätta. till vem som helst, och inte till honom. inte längre. efter ett telefonsamtal fick jag det klart för mig, vi är över och vi kommer aldrig aldrig aldrig hitta tillbaka till varann efter det här.

det känns som han raderat sig från mig, som att jag är klar med den största sorgen. hans frånvaro får mig inte vilja dö längre. jag kan se mig själv leva i framtiden, se mig själv vara något utan honom.

jag vet inte om någon förstår hur sjukt det är skriva det här. att det faktiskt finns lycka utan honom, och att jag känt det. att jag kommit till någon punkt då mina drömmar övergått till något annat. han finns inte med på samma sätt när jag vaknar, inte när jag somnar. inte i min vardag heller, det sticker inte lika mycket i kroppen, jag gråter inte längre.

februari mars april maj juni juli - fem månader. jag behövde fem månader. och det är sant som dom säger, allihop, det känns DET KÄNNS SÅ JÄVLA MYCKET som man dör gång på gång på gång - att det här livet är helt jävla meningslöst utan honom - hur fan ska jag fortsätta i vårt slut - hur fan går jag upp på morgonen utan ett sms från honom - hur fan gör man - hur fan ska jag kunna älska någon igen -

men.... det går över. jag har googlat varenda symptom i världen, letat efter dödsorsaker, velat spärra in mig i någon sjukhussal för jag inte pallar leva längre, inte pallar vara någon längre.

jag är fortfarande inte helt ok. mina googlesökningar styrs mestadels om hur jag ska bota mitt illamående och den här hjärninflammationen jag lurat på mig. det kanske är något knas, jag kanske är sjuk, så jag ska boka en tid på min vårdcentral - men vet ni, jag tror inte det är han längre. det är inte han som orsakar det här. jag brister inte ut i gråt om någon frågar om honom längre, eller om något ögonblick i livet gör mig påmind om honom om oss.

jag har till och med bokat in en dejt, som jag är extremt taggat på????

vill bli kär igen!!!!!!!!!!!! och jag TROR verkligen kärlek FINNS, att han inte är den enda för mig.

snart är det sverigematch!!!!!!!! jag ska möta upp mina vänner, som jag älskar så mycket, och skrika halsen av mig!

jag kan inte FATTA att jag lever!!!!!!!! att det känns SÅHÄR!!!!!!! jag klarade det!!!!!! jag klarade den största sorgen i hela mitt liv, jag vann över den, jag fortsatte livet - och jag tackar mina vänner, jonas, gotland, min pappa och naturen för allt!!!!!!

OCH MIG SJÄLV!!! jag tackar mig själv för att jag FORTSATTE för att jag ORKADE för att jag gång på gång på gång räddade mig själv varje gång jag tänkte ge upp!

LIVET!!!! jag ska aldrig någonsin ta ifrån mig LIVET

DET ÄR DET STÖRSTA JAG NÅGONSIN KOMMER ATT HA!

Tack! hej!! LEV!!!


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

<3

Bloggarkiv