08:49.


jag går igenom känslor. 


det är ofta jag inte kan somna. ligger vaken. ser klockan bli morgon. timme efter timme går. såhär är livet. jag väntar på sömnen.



man ska aldrig vänta på något. 




jag tänker på dig. fortfarande. du är inte alls bara ett eko. du är kvar någonstans. jag vet inte var du sitter. jag vet inte hur långt bort eller hur nära. jag vet bara att någonstans finns du kvar, om inte på jorden så hos mig. det kanske är det stora med människor. det kanske är det vi lever för.



ibland gör du fortfarande ont, men det är bara för att du alltid kommer vara en sorg. 



jag har många gånger tänkt att jag hatar dig. för att du aldrig ville höra mina ord. för att du gick vidare så lätt. går med en annan om handen, med samma du en gång gått bredvid redan.



jag frågar mina vänner, jonas, johanna... hur du kan göra så. jonas säger att jag inte får prata om dig längre. han vill inte höra. han säger, sara det var din första kärlek eller hur jag kan inget om kärlek men jag vet att han inte är den enda 



tänk. att jonas skriker så fort jag säger ditt namn. han som både du och jag älskade. som jag fortfarande älskar mest av allt. min lillebror som lagt sig bredvid mig i sängen så många nätter då tårar tyst runnit ner.



jag är inte kär i dig längre. jag tror inte det. jag behöver dig inte heller. på något sätt känns livet lättare utan dig. på något sätt känns det som om det är meningen vi skulle ha detta slut.


men det betyder inte att jag inte saknar dig. saknar dela ord, saknar höra hur din blick tolkar världen. vad du tänker om dom nya avsnittet av gift vid första ögonkastet, valet i höst, människor du ser mitt emot på tågen som tar dig överallt. 


vad skriver du om nu. hur ser egentligen världen ut för dig.


hur mår du.


jag hoppas du mår bra. jag gör verkligen det. även om jag många gånger sagt att jag verkligen pissar på dig att du inte betyder något längre att jag hatar dig.



ingen kan väl ta ifrån oss den kärlek vi delade på. ingen kan väl ta ifrån mig alla gånger jag offrade hela mitt jag för dig. inte ens du. snälla säg att du inte glömt. snälla säg att du inte tror jag inte älskade dig.


för det gjorde jag.



jag var redo ge upp allt för dig, för oss.




men det är skitsamma.

så sa du.


och då tänkte jag.


att det är skitsamma.


allt vi haft.

det är skitsamma.


din röst den dagen, den fick mig slå om. gå vidare. jag kunde höra förändringen. jag kunde höra slutet jag väntat på.

innan det där sista telefonsamtalet vi hade, så gick jag runt vänta på att du skulle komma tillbaka. jag kände det så starkt, jag ville inget annat.

men din röst den dagen, det var inte samma som en gång älskat mig. jag kunde höra hatet. jag kunde höra hur allt verkligen var skitsamma.


det var slaget mot hjärtat, det slag jag behövde för att slå mig fri från dig.


jag hoppas bara


att det inte var skitsamma



för en gång


var du allt


och det kan aldrig bli skitsamma för mig.



09:04.



jag har lärt mig att nätter det inte går somna är nätter det är okej hålla sällskap.

så det gör ingenting

egentligen.

hejdå.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

<3

Bloggarkiv