efteråt. jag vill skrika från berg. jag vill ha gråtit klart alla tårar. jag vill inte glömma dig jag orkar bara inte vara kär i dig. söndag måndag tisdag onsdag, gråten i halsen i ögonen långt  in i hjärtat. den första människa jag träffar på jobbet frågar om jag fått sova något alls, trots jag försöker så gott jag kan gömma mig i min svarta halsduk. jag vill säga nej jag har gråtit slut mitt hjärta men jag ler bara går förbi. slutar le. gråten i halsen i ögonen i hjärtat. jag är en människa med hål. tom. snart tömd på allt. den enda jag älskat (mest i hela världen) den enda människa jag delat tankeliv med den enda kärlek jag haft kan inte vara med mig längre. han kan inte vara med mig längre. söndag måndag tisdag onsdag. idag är det torsdag. igår var det alla hjärtans dag. det har inte varit vi på fem dagar, vi har inte hörts på tre. men vet ni, idag var första dagen gråten inte trängde sig igenom. vet ni, jag dansade framför spegeln imorse. fem dagar senare. natten innan kändes som en mardröm det kändes som om någon kraft drog hela min bröstkorg upp ur sängen och helt plötsligt satt jag upp försökte hålla tillbaka den starkaste smärtan de tungaste tårarna. jag kunde inte andas. jag kunde på riktigt inte andas. som om jag låg under vatten. som om jag kvävde mig själv med mina egna tårar. allt inombords, snälla kom inte ut, jag ska jobba imorgon, jag kan inte gå med svullna ögon. inte igen.


vasaparken kommer alltid vara vår, bögringen kommer alltid vara du. alltid kvar någonstans i periferin, men inte på 
ritkigt. nu skriker vi, ett tu tre. snart har fem dagar blivit femtio och då finns du kanske inte kvar långt ner i halsen. då kanske du bara finns kvar i ett minne. ett minne jag kommer veta hur man orkar andas i.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

<3

Bloggarkiv