händer om kropp kan vara den starkaste beröringen, hans händer på min kropp. tryggt. och varmt. visst kan kärlek hålla, visst kan vår det. han har stannat här i en vecka en dag och några timmar nu, det är det längsta han stannat i min säng. får jag stanna en natt till frågar han varje morgon han vaknar bredvid, och jag ligger bredvid rädd för att det ska vara den sista. vi vill inte att det ska ta slut. han säger han är rädd för verkligheten som kommer när han åker härifrån. jag vill vara hans verklighet. vi delar på den nu, på livet. det finns ingen annan människa för mig. jag känner det när han ligger bredvid, när han sitter på cykeln framför mig, när han håller mig i handen på stan, när han gråter i min famn på biblioteket, när det gör ont tänka på att han ska lämna mig för att åka hem till ett hem som inte är mitt hem. han är det närmsta hemma jag kommit, det enda hemma jag vill ha.




han fyller mitt rum med blommor. jag sparar på allt han ger mig. i min garderob högst upp ligger två tygpåsar med saker han gett mig. jag minns första gången, vi möttes upp på fridhemsplan utanför coop, han hade precis kommit hem från andra sidan jorden. jag minns vad han hade på sig, sin gröna jacka och en halsduk i orange. jag minns han skor, aldrig knytna. jag minns hur han hade slagit in det han gav mig, jag minns hjärtat som omringade mitt S. jag minns hur vi gick i stockholms kyla, jag minns hotellrummet vi somnade i. han fyller mitt rum med blommor, rosor som vissnar murgröna som skall växa och en vit växt jag inte kan namnet på. jag sparar på allt han ger mig. allt han någonsin gett mig. allt från kylskåpsmagneter till inslagspapper till brev han skickat till mig där han skriker på hjälp. jag sparar på allt. jag vet inte varför, men jag kan inte göra något annat, så jag sparar på allt. 

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

<3

Bloggarkiv