idag har jag legat i en säng jag inte kunnat gå upp ifrån. vaknat somnat vaknat igen somnat om. det kändes bara som det skulle bli bättre om jag bara fick ligga kvar sova bort det som gjorde ont (eller egentligen kändes allt allt allt meningslöst och därför orkade jag aldrig gå upp). jag bestämde mej väl nån gång, eftersom jag sitter här nu skriver, visste väl att så funkar det inte. nu har jag legat här i två dagar, gråtit klart och slut på tårar. inte ätit inte druckit något. inte tänkt bra om honom inte om mej inte om något. alla tankar attackerar vill äta upp få mej försvinna i tusen nålstick. jag gråter på golv jag gråter i lakan jag gråter i min egna famn. finns inget ingen som kan ta emot. mina tårar är ingens tårar.

jag gick upp från sängen någon gång, minns inte ens när minns inte hur bara gick upp hoppade in i en dusch som skulle ta bort det äckliga. det förstörda. fick ett telefonsamtal som bad mej komma. tror egentligen aldrig någon vill ha me mej göra längre, men det ville visst någon. tog cykeln i en himmel jag aldrig någonsin mött tidigare. kände annat än ont. kände inget men inte ont.

ligger i annan säng nu. äts upp lika mycket inifrån.

jag ska frigöra mej.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

<3

Bloggarkiv