untitled_


Jag vill gråta ur mig all min vätska, tömmas, och lämnas död.

Livet känns som käftsmällar varje gång det borde kännas bra. Min glädje bestraffas,
finns ingen njutning kvar. Jag ifrågasätter, det här borde vara straffet i det här livet
men vad väntar på mej sen. 

Jag orkar inte livet, inte nu. Inte när jag legat med smärtor sen en vecka tillbaka. Jag
tänker som mest på min död nu, hur den inte spelar någon roll. Ta mej härifrån om
denna fysiska smärta ej tar slut. Jag vill inte tänka framtid, det går ju för helvete inte.
Jag har för ont för den. Snälla släpp mej lös, låt mej gå eller radera min kropp och låt
mej leva som någons skugga.

Fan
Fan
Fan

Förlåt om jag syndar
Men vad är att synda
Om det känns bra i hjärtat, jag menar för en gångs skull.

Jag är den i alla filmer vars hopplöshet visas i knäfall och hopsjunkna armar,
GUD VARFÖR TALAR DU INTE MED MEJ.

Gud finns du.

Jag gråter på toaletten, försöker hålla mig från snyftningar och ljud. Låt ingen få höra,
ingen få se. Min smärta är min att överleva. 

Men när jag ringer pappa i sängen känner jag kinderna blossa upp och tårar slutar inte
ringa. Det går inte hålla mej i styr, jag liksom har ingen kraft kvar längre. Det tar inte slut
med tårar, jag torkar o torkar. Pappa hör att jag gråter, att jag inte orkar mer.

Tänker tyst: hur många gånger har jag ringt pappa på ett år nu? Jag menar, när samtalen
slutar i hysterigråt och han som ber mej inte vara rädd. 

Min kropp
Min kropp
Min kropp

Jag hatar dej
Jag hatar dej mer o mer för varje jävla dag

Inte bara i spegeln
Du skadar mej även fysiskt

Orkar du inte med mina tankar
Mitt hat gentemot dej?

Be mej dra åt helvete
Men låt mej ej ligga med smärtor som önskar mej till en död

Döda mej istället

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

<3

Bloggarkiv