varför googlar jag ångest i mitten av augusti

no questionmark

min framtidsångest lyder såhär:

jag har inte ångest över en framtid. jag har ångest över den framtid jag kan förutspå (för jag lyckas alltid förutspå
rätt, i alla fall i slutet på augusti). såhär: jag kan klara mig hyfsat i fyra månader till (kan bli kortare, fortfarande
oklart), efter det och dagar av mörker korta dagar och ledsna ögon i kombination så skriker kroppen efter något.
den vill springa, tidigare känslor: instängd bland skolkorriodrer, i huvudet springer jag där ifrån. i huvudet säger
jag upp mig från livet. i huvudet stannar en annan framtid kvar. jag stannar i verkligheten. verkligheten är instängd
i skolkorridorer. verkligheten är framtiden och framtiden är räddningen.

men nu är framtiden hålet.
och räddningen mycket, mycket längre bort.


end.


jag fick vara med om vårskiftning ännu ett år. den då våren tyst byter om till det vi kallar sommar. i min värld är
sommar och vår känslor, men jag har inte hittat på några namn än. den där vårskitfningen i känslor? hm, det är svårt.
känns inte mer än stannauppförattfattaattdetvilängtatefterärhärnudetärhärnu. för att förstå: den gör INTE ont. den
måste förstås, jag måste stanna upp mitt på någon gata (det här året: alströmmergatan) för att FÖRSTÅ att det
kroppen skrek efter är HÄR nu.


här låter det töntigt.

kanske i första mening hördes det töntiga.


men jag fungerar så.

och jag försöker tänka att jag har det bättre än människorna i båtar över medelhavet. jag tänker så, att jag har det.
men det slutar inte göra ont för det.

nu (då) måste jag stanna upp för andra känslor. nu (då) måste jag stanna upp och stänga in i något annat än
skolkorridorer. < lakan. duschvatten. alkohol.

jag minns: hur jag var tvungen att stanna upp på den gata jag alltid gick när jag var på väg hem från jobbet.
anledning: syrenbuskar. stanna upp och kunna andas. jag kan alltid andas. tills jag inte längre kan. men då kunde jag
andas. då kunde jag ANDAS. inget tvång. JAG VILLLE.  dom här andetagen kan jag bara ta när känslorna kommit
tillbaka efter att ha varit nedkylda under vintern, när våren på riktigt är här och inte på låtsas som i april. jag vet
precis när det går och när dom ska tas. övergången: det ledsna hjärtat är inte längre Det Ledsna Hjärtat.

det är andra andetag nu
.
 



:( =  the end. of summer. sixteen.

snart: sönderfrusna kroppar i sönderfrusen busskur med sönderfrusna hjärtan och ledsna svarta ögon.  






         




utan att vara så jävla kär i någon så är jag så jävla kär i precis det här.



         

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

<3

Bloggarkiv