augusti.         å  det e   svårt    å andas.


i hjärtat har kalla januarinätter ekat, trots att jag andas augusti. bakterier känner till ens sista dagar i frihet och väljer att attackera
just då, när dagar som man behöver innan stormar är få.

jag tror jag skrev om något som inte skrevs i den ärligaste form, jag som lovat mig själv att alltid alltid vara ärlig
oavsett publik som väljer att lyssna (eller tjuvlyssna för den delen).

det gör inte ont, sjunger håkan, och jag kollar i spegeln utan hjärnspöken och ögon som skriker självhat. det gör inte
ont, hör jag. hatet växer inte som det gjorde förut, kroppen som speglar sig kollar om ögonen verkligen bara är
ett svart hål.

MEN vad finns där inne då?

VILKA ÄR DET SOM KOLLAR TILLBAKA NÄR JAG HÖR SKRIKEN

ny känsla:

känner ni samma sak???????hur så mycket på samma gång och på något jävla sätt k a n OCH blir så mycket vackrare
under sommaren??????VISST KÄNNS DET NÄSTAN SOM OM VINTERN NÄSTAN ALDRIG EXISTERAT
DÅ?????  

den här gången var det inte bara träden, den rosa himlen eller mormor på en solstol på sudersand som gjorde världen
mycket vackrare. rösterna där inne som alltid annars kommer och förstör alla slut,,,,,,,dom hördes inte lika mycket.
det var nästan tyst,,,,konstigt att höra en enda liten röst som dessutom var kontrollerbar. och snäll:/

föreställ er: gotlands natur och fårö, folktomma gator och en cykel å så jag. på cykeln. på folktomma gator i en värld
som kändes som om den stannat upp för längesedan. det är sol, snart solnedgång. tomt i huvudet, kroppen trött. en
låt på repeat. kroppen trött, tomt i huvudet. en liten röst som inte vågade ta plats, som var kontrollerbar. och snäll.
slutet: finns det något motsatsord till fult som gör......

MOTSATSORD TILL FUL :

  1. skön, vacker, söt, snygg, fager, fin, attraktiv, tilltalande, bedårande, ljuvlig, underbar
  2. trevlig, snäll, angenäm, schysst, just; anständig, passande, korrekt
nej. det slutet går inte att beskriva ens med varje motsatsord till ful/-t.


jag har inte känt skriken som känns inifrån och ut till huden, fast inte helt för skriken är inspärrade i kroppen. i min
kropp.

tyst.

hej vilka gulliga fräknar du har,

hördes istället.

vem är du, tänkte jag.

jag är du.

som om spökena gått in i dörren, in till ljuset som våra dödliga ögon inte klarar av.
 
         allting kan gå itu
         men mitt hjärta kan gå i tusen bitar
         säger du att du är min vän,
         så är du kanske det.

jag hittade en vän i mig själv, en röst som vågade säga snälla saker och tycka fräknar på näsan gjorde henne söt.
ingen skrek när jag gick med bara ben längs hötorget och ner till människohav, blickar och M Ä N.

blir det annorlunda när hösten är här och jag inte orkar ta hand om mig själv längre? kommer kroppen känna att den
inte passar in? kommer rösterna tillbaka lika snabbt som min hud byter om till vinterbleka ben och blåmärken som
syns överallt?

hur vågar man älska sig själv på riktigt?

och länge? 

1 kommentar :

  1. hösten är bara sommaren fast äldre. det går.
    kram

    SvaraRadera

<3

Bloggarkiv