kap 17 i

pagesdokumentet.



det e under jul jag återvänder till staden som alltid tar saker ifrån mig. känslor jag vill ska stanna
kvar inannför kropp å hud. allt som gjort ont kommer på något jävla sätt tillbaka, som små pilar
från djävulens tomtenissar. en ballong som snart sprängs. ärr likt alla andra, aldrig nå som syns.

i en bil från en julaftonskväll, lämna för att komma tillbaka till staden och till människor som
gör ballongen hårdare. nå som kan hålla nålar borta från explosion.

2015

hamnar på nå förkrök, dricker mig onykter på prosecco, hamnar på fest, efterfest, kommer inte hem,
kväll till morron, blir upphånglad mot väggar mot golv toalettsitsar. fortfarande i staden jag försöker
ta mig loss ifrån, skrik som studsar mellan väggar men ingen lyckas höra. här varsågod ta mej dra ner
mej förstör mej.


2016.

jag är kvar än. en två timmars bussresa från sthlm.
måste jag välja ett hem?

för jag vet inte vart jag hör hemma.

bara vilka människor som jag alltid kommer ha den där hemkänslan hos.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

<3

Bloggarkiv