we'll do whatever just to
stay alive





https://open.spotify.com/track/6QHGyXR0m3PDStlyHN8dYK




i duschen


näste man på tur kommer tycka jag är knäpp och fråga

skojaru hur fan kan du duscha i det där

nån annan som fortfarande tror på jorden kommer skrika något annat

kommer be mej dra åt helvete
mitt liv på jorden ej värt något
hur i helvete kan du vara så ego
hur fan kan du sitta i varmvatten så länge
är du medveten om din förstörelse på jorden
hur kan du sitta där medan ett barn på andra sidan jorden är inne på sin femte dag utan vatten


förlåt,

jag vet inte.


men jag känner blodet ovanför ögonbrynen,
nästan för mycket.

det var första gången sen jag flyttade till sthlm 

jag kände stormen var på väg

händerna hårt om duschslangen
ögon hårt ihopknytna, ovanför ögonbrynen strömmar blodet
det är varmt
sådär varmt som det bara blir här
jag sitter ner
med benen upp mot hakan
de är röda, skrikröda. och vill bort från vattnet.
bort från mig.
men de sitter fast
mitt huvud också
och mina händer
fan förlåt

jag kände hur stormen var millisekunder för nära
så jag stängde in mig på toalett och inväntade den.
med varmvatten för att jag är van sen tidigare,
sen innan. det gör mindre ont i något som känns som tiotusen nålstick.


händer hårt om handtaget
ögon som ser svart
munnen gapar

jag inväntar skrik
och saltvatten

men det enda som kommer ut är .............................
tomma skrik
inga tårar.

det gör ont
jag känner med fingrarna 
som förflyttat sig till tinningarna.
jag känner hur blodet kämpar,
hur ena sidan kämpar hårdare
stormen är här

saltvatten
bäcksvart trots heltänt
vidöppen mun och skrik som bara jag hör

den pågår inte länge
inte så som den gjorde förut.


varmvattnet varmare nu.


slut

ögon som öppnar sig.

jag känner det mer än nånsin nu,
att jag finns
jag är på riktigt
och om jag är det
är vi det
och om vi är det
så är det precis nu
jag känner det
som allra mest


ritar upp cirklar på badrumsgolvet
det golv som är täckt av vattenstänk
vattenstänk som i ett parallellt universum kunde bestå av salt
vatten och mig.

men dragningskraften i den här staden lyckas hålla mig borta från en befrielse.
jag får inte gråta här,

för då kanske jag erkänner att staden jag flydde ifrån

inte var lösningen.


cirklar.
som föreställer människor jag blir irriterad på för att jag inte är dem,
och människor som irriterar sig på mig för att de inte är jag. 

o  o    o    o  o  

jag är cirkeln i mitten,
och cirklarna till höger om min sida tillåter mig att gråta
de till vänster om min sida gör allt i sin makt för att inte bryta ihop.

trots att det finns människor i den här världen som får allt serverat på ett silverfat,
är det fler som kämpar varje sekund varenda dag.

och jag vet det är fel
tänka så, speciellt när jag behöver befrielsen

jag ska få gråta, för man får det
men det går inte, för att&/(%€#€%&/())=(/&%€

inte när jag sitter i varmvatten och kan förhindra en storm som inte är på riktigt.

jag är cirkeln i mitten

hon som har två cirklar till vänster,
och två till höger.

hon som tycker de till höger gör ondast,
trots att de till vänster borde det.

jag är cirkeln i mitten, 
som precis varit med om en första storm i den här staden 
en storm som jag själv tillåtit.

slut #pt2

jag ställer mig upp, stänger av duschvattnet
det blir svart grönt rött gult om ögonen
balansen hinner försvinna i två tre sekunder,

jag vet inte vad som är fel
mer än vad som inte är rätt.


jag går hela tiden runt och hoppas på att det här är värt väntan
för jag går runt med inbillningen om våren och sommaren, i den här staden,
som jag tror ska bli den djupa tillfredsställelsen jag snabbast kan nå härifrån
från ett svart hål av ingenting



jag hoppas bara hela processen
hålla ifrån

trycka bort
inte få känna
är värt det

för annars skulle jag säga upp lägenheten
ta första bussen hem till nyköping
slänga mig i sängen hos pappa
som fortfarande erbjuder ett hem
och trötta men varma ögon
en trygghet jag aldrig mer egentligen får ha med mig
för jag är vuxen nu


jag ska hålla ihop
jag ska klara det


i alla fall till våren

i alla fall till kylan lagt sig och jag inte längre behöver gå hem med en kropp
som lagt av helt och hållet för att den fysiska smärtan är för jobbig


i alla fall 



t r e månader 

till.

2 kommentarer :

  1. massa kramar <333333333 det gör så ont ont ont men vi får hoppas att det blir bättre med tiden. för det är ju det alla säger; "det kommer bli bättre" "du kommer inte alltid känna såhär". så man får väl försöka inbilla sig att man tror på det (fast att det i stunden bara låter som ren bullshit).

    ps. älskar hur du skriver också, blir alltid så jävla berörd

    SvaraRadera

<3

Bloggarkiv